… och de föll båda ner i himlen

Allt vi är med om i livet lagras i minne. Vissa erfarenheter förpassar vi gärna till glömska, andra förstår vi genast betydelsen av. Sammantaget är våra erfarenheter och därmed minnen det som gör oss till de personer vi nu är. 

Ett gott minne kan rymma både underbara och svåra upplevelser. Det kan fungera som tillflyktsort och i vårt berättande som en poetisk metafor. För att detta ska fungera måste vi använda våra egna, djupt personliga minnen utan att dessa blir privata. Vi måste våga avslöja vår egen sårbarhet och hur de situationer vi befunnit oss i påverkat vår handlande.

Duetten "… och de föll båda ner i himlen" beskriver med dansens mångbottnade uttryck upp denna resa alla människor gör genom livet, baserad på tillit, kärlek, motstånd och det tvivel som ofta följer på avgörande beslut i en komplicerad samtid.

”Mitt arbete är att koreografiskt omstrukturera och omformulera den så kallade verkligheten, att fånga upp och tillgängliggöra våra erfarenheter och minnen. För mig är koreografi ett underbart redskap för ett utforskande av relationen mellan det mentala och det kroppsliga, det individuella och det kollektiva, gestaltat genom dansarnas rörelser och röster. Kroppen är vår hemvist och utgångspunkt när vi rör oss bland minnen och erfarenheter, tar sats och genom liv och arbete skapar oss nya.  Varje val vi gör påverkar det kommande.” Efva Lilja